Jag har alltid haft fobi för skräckfilm. Alltid varit så otroligt lättskrämd och livrädd för skräckfilmer. Min mamma och pappa var alltid så gulliga och sa att när man blir " stor" så vet man att det inte är verkligt och då vågar man titta, men inte. 30 år och fortfarande lika jävla rädd.
Min första skräckfilm var "Djurktjyrkogården" Stavas det så? När jag gick i 6 klass och vi hade videovaka så skulle vi titta på den och skräcken sitter fortfarande i. Inte filmen i sig utan Victor Pascow, rollen som den "snälla" sitter i så hårt. Kan fortfarande vakna kallsvettig om natten av denna figur! ( Googla på detta namnet så förstår ni varför!)
Inatt är det "skräcknatt" i Big Brother huset och det är den ena skräckupplevelsen efter den andra! Fy fan! Jag ska krypa ner under täcket och försöka drömma om vackra drömnmar...
( Men tanken att begrava mina missar på djurkyrkogården för att de ska vakna till liv har slagit mig...)
Ja bildmässigt så googlade jag på en bild men höll allvarligt talat på att få ett hysteriskt bryt så detta inlägg blir bildlöst, för allas bästa!

Sov gott!