På bloggen, fattybom.se fick jag ett tips om en sida om hundstyling. Jag kan inte annat än att tycka att detta är otroligt osmakligt. Stackars hundar. Och dumma ägare.

Vad tycker du?












( www.boredpanda.com)

Hur skulle du styla din hund?

Måste man vara otrevlig bara för att man jobbar på ett apotek? Det känns nästan som att det är en kvalifikation för att få stå bakom disken och dela piller. Jag skulle hämta min blodtrycksmedicin i onsdags. De gjorde sig ingen brådska utan jag fick snällt sitta och vänta en stund. När det väl var min tur så tänkte jag att jag kan lika gärna ta ut lite insulin. Nähä, då fick jag minsann byta kassa, för det var så lång kö. Lång kö? Jag var ju själv på apoteket! Hon sniglar iväg och påpekar att det kommer att ta en stund... När jag väl får komma fram så har de bytt ut min blodtrycksmedicin mot ett billigare alternativ, som jag tackar nej till. Då berättar hon att jag får betala mellanskillnaden själv. 800 kr. Surkärring!
Nya reklamen för de privatägda apoteken låter så bra, men de kunde ju byta ut personalen med?!
Och insulinet hade de ändå inte hemma så det fick jag återkomma om jag behövde. Vad tror hon?

Såg en vacker film, Dear John. En ung tjej förälskar sig i en ung kille som gör sin militärtjänst. Brevväxlingen håller deras kärlek vid liv tills...

Romantisk film som jag varmt kan rekomendera.

Jag bor över ett varuintag till en mataffär´s lager. Alla dagar utom söndagar så är det full aktivitet utanför fönstret, från kl 05.40.
Idag när jag vaknade så regnade det. Mysigt. Har en vana att alltid titta ut över lastbilarna varje morgon och så även idag. Och vad får jag se? Lådor med nybakade bröd, utan något skydd från regnet. Mums, svampigt och äckligt. Och som en extra bonus så dyker det i 2 små fåglar och få sig en härlig frukost. Så nu har affären en mindre brödkund! De borde byta leverantörer som har bättre koll på sin leverans.

Smaklig spis!

Scrapbooking, eller hur det nu stavas, tar all min enegi! Har hört en massa om denna nya hobby och det låter ju verkligen avslappnande och trevligt. Men inte under tidspress. När jag var i Ullared så hittade jag massvis med material för att kunna börja med denna hobby. Sagt och gjort, mitt projekt blev att göra ett album till min mamma som fyller 50 år nästa vecka. Och detta har tagit all min lediga och vakna tid. Jag hoppas jag ska hinna klart, innan vi åker på måndag. Men än har jag många sidor kvar att fylla. Och jag ska jobba hela helgen... Stressad? Ja, lite!

Har läst en självbiografi som är skriven av Teresa Cooper, Inspärrad.

Teresas mamma är psykiskt sjuk och pappan är gravt alkoholiserad. Hon omhändertogs redan som spädbarn. Efter att ha tillbringat sin barndom på en rad olika barnhem, hamnar Teresa på Kendall House. Det är här som Teresas riktiga mardröm bryter ut. Slag, mobbing, svält, vaginal och anal våldtäckt, inspärrning i små celler och framför allt, farliga mängder av injektioner och piller av sinnesförändrande droger. Det ena helvetet avlöser det andra. Ska det aldrig ta slut?

Tårarna tar inte slut när man läser denna boken.
Mitt tips: Läs den!

Känner mig så ledsen. Två personer som jag älskar så mycket, har gått skilda vägar. När ett förhållande tar slut är det alltid en som blir mer sårad än den andre och man vill vara där och stötta och krama om. Man hoppas och vill tro att det snart ska ordna sig för dem och att den som lämnar, inser att det var fel beslut att vilja vara ensam.
Som "utomstående" bör jag inte välja sida, åtminstone då man inte vet anledningen till seperationen. Det jag ska göra är att finnas där för båda och älska dem lika mycket. Och hoppas att det ska lösa sig till det bästa. Och jag hoppas så mycket!