När jag och min man träffades så berättade han för mig att han aldrig haft ett husdjur. För mig är ett husdjur obligatoriskt! Så vi skaffade en svart liten katt, en långhårig kattunge som vi döpte till Kompis! Världens bästa katt! Efter ett tag ville vi ha en katt till så vi skaffade en Ovän! Och det skulle visa sig att dessa katter skulle bli en kopia av oss. Kompis var svart, social och tjock. Ovän var röd, halvtrevlig men snäll. Men trots allt har Kompis varit vår ögonsten! I alla lägen! Kompis har verkligen varit vårt lilla barn!
Sista tiden har hon tappat vikt men enligt veterinären så har det varit maten vi gett henne! Vi har försökt haft is i magen men idag gick det inte mer, jag ringde för att boka en tid till veterinären och det blev på måndag! Efter att jag lunchat med min kompis så kände jag på mig att detta kommer inte att bli bra och jag ringde veterinären igen. Jag fick komma direkt! Där blev det blodprover, rtg och undersökning. Sen var beskedet klart, fanns ingenting att göra! Kompis skulle inte få följa med oss hem mer! Jag bryter ihop och hyperventilerar! Min älskade lilla katt!
Min älskade katt skulle avlivas!
Jag håller henne stenhårt i min famn och är hysterisk! Jag gråter så jag kan inte kontrollera mig! Veterinären kommer med en spruta och Kompis kryper om möjligt ännu närmre mig. Jag har henne hud mot hud och när hon somnar så har hon sin nos mot min hals! Och så sitter vi länge... Min älskade katt fick somna hos mig! Efter ett tag får jag lägga henne på bordet så att veterinären får lyssna på att hennes hjärta verkligen har slutat att slå. Tyvärr får vi se att det kommer blod ur nosen och får lägga papper under hennes huvud! Men min vackra vackra Kompis! Jag går sönder av sorg! Mitt hjärta klarar inte detta! Det gör så ont i mig! Min älskade älskade Kompis!