Ja vad kunde man vänta sig. Rent naturmässigt så regnade det ordentligt igår kväll. Och jag har ju en viss förmåga att tro på ödet. Om man har en riktigt bra helg så måste man vänta sig en riktigt hemsk måndag. Och ja så blev det. Jag har en stark tendens till att analysera mig själv i molekyler. Så även idag. Minsta lilla blick, minsta lilla sms, minska lilla motgång får mig att brista ut i gråt. Och jag blir så jäkla arg på mig själv för detta. Min personliga analymaskin jobbar hysteriskt och jag kämpar på högvarv för att hålla mig där jag ska vara. Vanliga trevliga söta och glada Lina. Ibland går det bara inte. Även jag som alltid ska vara den pigga och glada måste ibland får vara den ledsna men vilken motgång känns det inte som? Vad kallas detta? Vårdepression? Personlig motgång? Personlig kris? Bara en dålig dag?

Idag blev jag djup men ibland så måste även jag får bli det!

Kram och godnatt