När jag var 4 år började jag rida på ridskola. Hästar var mitt liv. När min kusin köpte häst var jag jämt hos henne. När jag blev 10 fick jag ha en häst på foder och det kändes verkligen som om Pia som hästen hette, var min egen. Samtidigt var veckans höjdpunkt när tidningen Min Häst kom i brevlådan. Efter 15 år på hästryggen så slutade jag rida och mina tidningar såldes. Ibland har jag verkligen ångrat det. I onsdags så ringde min jobbarkompis och frågade om jag ville ha hennes dotters gamla Min Häst tidningar. Om jag ville! Hon stod utanför med en stor låda, precis full med tidningar. Underbart! Vilka minnen. Trots att det var 20 år sedan jag läste dem så är det fortfarande samma känsla och spänning att läsa att hästhistorier. Tack snälla.