Dagen efter...

Kvällen igår var hemsk! Vi bara grät och pratade fina minnen! Innan vi somnade så tände vi ett ljus för Kompis och somnade med känslan om att hon var i närheten.
När jag vaknade idag så ville jag inte stiga upp. Jag vaknade av att min man grät i köket och det gör så ont i mitt hjärta! För att hitta någon mening med dagen så bestämde jag mig för att leta upp fina bilder på Kompis som jag kan göra en fin fotoram med. En hedrande tavla, brevid en katt som jag fått av min mormor!
Men minnerna kommer och tårarna rinner.
Älskade lilla katt!
Det känns som att hjärtat ska gå i tusen bitar! Som en handboll, full med ångest sitter i mina andningsvägar och vägrar låta mig andas normalt.
Jag hörde en gång att om man blundar hårt och önskar något riktigt mycket så händer det, men nej, Jag har försökt, Kompis kommer inte tillbaka!

Åhh jag förstår dig verkligen! Min syster hade en katt som hette Romeo, syrran var bortrest ganska mycket så vi tog hand om Romeo, vi räknade honom som våran egen katt & vi skulle adoptera honom starx innan det hemska inträfade.

Romeo blev påkörd av en bil & dog! Jag var så himla ledsen, jag grät mig till söms varenda kväll & vaknade tom på morgonen. Men det som hjälpte mig var alla fina minnen jag hade från Romeo. Jag brukade titta på alla video inspelningar & alla foton jag hade. & med tiden så blev det bättre , visst det gör ont fortfarande trots att det var 2 år sedan detta hände men som man säger tiden läker alla sår. & det stämmer verkligen.



Tänk bara på att Kompis hade ett bra liv & var högt älskad!



Massa kramar till dig!

Jag vet precis hur det hemskt det är det du går igenom nu, var inte så länge sen vår älskade Moa lämnade jordelivet, hastigt :(



Beklagar verkligen!



Kram