Min Häst.

När jag var 4 år började jag rida på ridskola. Hästar var mitt liv. När min kusin köpte häst var jag jämt hos henne. När jag blev 10 fick jag ha en häst på foder och det kändes verkligen som om Pia som hästen hette, var min egen. Samtidigt var veckans höjdpunkt när tidningen Min Häst kom i brevlådan. Efter 15 år på hästryggen så slutade jag rida och mina tidningar såldes. Ibland har jag verkligen ångrat det. I onsdags så ringde min jobbarkompis och frågade om jag ville ha hennes dotters gamla Min Häst tidningar. Om jag ville! Hon stod utanför med en stor låda, precis full med tidningar. Underbart! Vilka minnen. Trots att det var 20 år sedan jag läste dem så är det fortfarande samma känsla och spänning att läsa att hästhistorier. Tack snälla.

                      

Tenta!

I torsdags var det dax för tenta. Jag har inte haft skriflig tenta i sal med tentavakter på 7 år! Och jag var lika nervös då som nu. Först ska man kryssa för att man har kommit. Blir placerad på en väl utvald plats. Tentareglerna är skriva med stora bokstäver. Du får inte lämna rummet de första 30 minuterna och om du måste gå ut så skrivs det upp. Blir ju kissignödig så fort jag ser detta. Tentorna delades ut och direkt börjar jag bläddra bland frågorna och scannar in läget. Svarar lite här och lite där. Läser det jag vill läsa och svarar helt upp åt väggarna fel på några frågor. Kan inte tänka normalt när jag sitter i en tyst sal och hör alla andras pennor glöda.
Resultatet kom i fredags. Jag hade klarat mig! 7,5 högskolepoäng är nu mina. Nu är det bara 7,5 poäng kvar innan jag är diabetessjuksköterska.

Kram på er!




Unstoppable!

Jag måste plugga! Har tenta på torsdag och drömmer mardrömmar om att jag överinjicerar insulin på mig själv, av misstag.
För att fördriva tankarna idag så tittade jag på en film, Unstoppable. En sann historia, om ett förarlöst tåg som det verkar omöjligt att få stopp på. En otroligt bra och spännande film.
SE DEN!


Bindor!

Idag gick jag på "skyddsjakt". Skydd mot den härliga blödningen som kommer varje månad. Jag använder alltid samma produkter men idag hade jag lite tid så jag skulle se vad som fanns på marknaden. Till min förvåning, hittade jag parfymerade bindor! Det räckte med att jag skulle lukta på paketet för att få kväljningar. Och hur bra kan det vara för huden och underlivet att konstant, i en veckas tid, ha kontakt med en parfymerad blodsugare? Och vad blir lukten när den kommer i kontakt med blod?
Nej, tacka vare vet jag normala ob som gör det dem ska och inget annat!




Tradera!

I julklapp fick jag världens finaste gåva, ett armband från Thomas sabo. I armbandet satt en underbar berlock som symbioliserade min lillebror, Frostängel. 
Jag blev så kär i mitt armband och ville fylla det med berlocker med en gång! Min första idé var Tradera! Jo men visst. Av mina tre första lyckade och vinnande auktioner blir jag utan varor. Totalt lurad. Inte ens en falsk berlock dök upp i brevlådan. 370 kr fattigare!
Så där var det slut med Traderashoping för min del!
God Natt!


( Bild lånad från www.google.se)


Låt...

När jag var ung, för många år sedan så kollade jag på Dr Quinn på TV. Jag minns ett avsnitt, då Johnny Cash gästspelade och han framförde en låt som jag då tyckte var så fin. Efteråt har jag försökt hitta denna låten, utan resultat. Ikväll hittade jag det avsnittet på min Dr Quinn box och låten var lika vacker nu som då!
Nu har jag även hittat på den youtube. Lyssna och njut.

KRAM


Kommentar...

Alla som bloggar tycker ju att det är skoj med kommentarer. Man hittar nya härliga människor att utbyta vardagliga saker om och dela varandras upplevelser i både glädje och sorg. Dock fick jag en kommentar idag som jag, ironiskt nog, inte kunde sluta skratta åt. Nu 2011 har Steve McQueen kommenterat ett inlägg jag gjorde om bröst, 20090614. Och vad skriver då McQueen?
- Du ser ut att vara ganska stor hela du. Har du testat att banta?
Jag har tre alternativ.
1. Steve är en personlig tränare, har precis öppnat upp ett gym, dit alla människor är välkomna och han vill nu ha dit mig som kund, vill mitt absolut bästa och vill bli min hälsocoach?
2. Steve kommer inte närmre ett par bröst än i bilder på en blogg och försöker flirta för att få kontakt, på ett osmakligt sätt?
3. Steve har ingen social kompetens och vet inte hur man uttalar sig bland nya människor, utan att framstå som ganska dum?

Så mitt slutgiltiga svar till Steve är: Ja, jag har försökt banta, men jag tyckte det var tråkigt så jag lärde mig att tycka om mig själv, precis som jag är, så jag slutade att banta! Hoppas du är nöjd med svaret!


( Det är inte jag på bilden! Lånad från www.google.se )

God fortsättning...

på 2011. 4 dagar har redan gått och snart är det 2012. Men först ska vi fylla året med härliga upplevelser. Jag har inga planer alls för 2011 så det är många oskriva blad i min dagbok som ska fyllas och det ska bli så spännande.
Ser fram emot ett spännande år tillsammans med er!

KRAM


( Bild lånad från www.google.se )

På middag...

Jag vet att man inte får skriva elaka saker om andra i sin blogg men ibland är det svårt... Ikväll har vi varit på middag. Jag som ville vara snäll, när alla andra gick från bordet, så blåste jag ut ljusen... Priset för det blev röd stearin på duken. Duken visade sig vara en släktklenod från farmors farmor från 1800 talet. Och om jag hade varit inom en lämplig radier så hade jag just nu haft en blåtira! En rad svordommar och hatet sprutade mot mig, vad fan tänkte jag på och om det inte gick bort så visste hon inte vad hon skulle göra med mig. Jag försvarade mig med att det var ju inte min mening utan ville ju bara blåsa ut ljusen, men mitt försvar var ingen mening! Jag tog på mig jackan och skorna och bad om ursäkt åter igen, men ingen lyssnade... Mina sista ord var att nästa gång så sitter jag i köket med vaxduk. Inget svar. Då sa jag att då stannar jag hemma! Och det ska jag göra med glädje!
Sen gick jag ut och väntade på att min mamma kom och hämtade mig.
Om man nu har en värdeful släktklenod, varför använder man den till middag med 4 barn, 6 vuxna och två fula röda stearinljus?
Godnatt!


Underbar Tomte!

Jag måste ha varit fantastiskt snäll i år. Vågar knappt tänka på alla fina klappar jag fått. Och vilken underbar jul jag haft. Förutom ett par gråtattacker för saknaden av min älskade Kompis så har julen varit perfekt.
Av tomtem fick jag:
Armband med Berlock från Thomas Sabo
2 pyjamasbyxor från Polarn & Pyret.
2 tröjor från Gina Tricot.
Insspelningsbar DVD med stor Hårddisk.
Säsong 1-4 av Dr Quinn.
3 månaders garageplats i värme för min lilla bil.
Svart klänning.
Påslakan med söta apor på.
Trosor.
Epilator.
CD skiva- Så mycket bättre.
Diverse krämer för kropp och fötter.
Leggings.
Tandborstmuggar. 
6 filmer. * The Back up plan, * Baksmällan, * Hachico, a dog stoy, * SATC 2, * Valentines day, * Starstruck.

Juldagen var underbar! Fantastiskt sällskap! Kände mig så fin i min nya klänning och mitt fina armban! Och så kär! Ibland är livet underbart!

KRAM

God...

Jul alla fina människor! Idag är den stora dagen då tomten kommer ner i skorstenen och lämnar alla härliga klappar som man är värd!
Min bästa klapp hittills är att min mamma och pappa ordnat en parkeringsplats i ett varmt garage i tre månader. Efter några timmar såg man till och med vilken färg min lilla bil har. Härligt. Tack mamma och pappa!
Nu blir det bädden några timmar innan det blir olika besök och julklappsöppning. Jag älskar julafton!
Men jag saknar min älskade Kompis...

GOD JUL!



Paus!

Efter en härlig helg med julfest och kompisfest så såg jag fram emot en härlig och ledig söndag med mina vänner. Men säg den lycka som varar. Mina svärföräldrar kom på besök. Kalla kårar och kyliga rysningar... Och mina känslor var inte fel. Kaffet var svagt, golvet var kallt och min hembakade chokladbeskvi fick ätas med sked.
Paus var mitt enda förslag! Paus från julen, paus från städandet, paus från familjen, paus från allt! Ja helt enkelt paus! Från och med nu och sen en ny utvärdering om en månad!
Mitt liv är nu i paus helt enkelt! Spännande!!!


Tåg.

Jag har fobi för kommunala färdmedel. Jag tycker det är obehagligt och det ger mig smärtor i magen. Igår var det dax för mig att bege mig 11 mil iväg till min skola och det var inte en chans att jag skulle kunna köra, med all snö på vägarna, så jag skulle åka tåg för första gången på 15 år. Först när jag hoppar på så känns det helt ok. Lite varmt och skupmigt, men känslan av att klara det kom. Tills vi kom till Ronneby, där hoppar det på massa människor och hela kupén fylldes. Sist på tåget kommer en kvinna, med två barn, kanske 10 och 6 år gamla, påpälsade med kläder och packning som att de skulle flytta och aldrig mer kunna köpa något nytt. Och var har de platsbiljett? Jo, självklart där jag sitter! Vi är nästan i Bräkne-Hoby innan de har funnit sig tillrätta i säterna. Sen börjar det. Host host host, snörvel snörvel snörvel. Att hålla för munnen är tydligen inte moderna längre, för det vara bara att hosta rakt ut. Och sitta still? Nej varfördå? Och när man kan sparka på mig som sitter mittemot med de skitiga små vinterkängorna... Och självklart ska man väl ha lite godis kl 07.30 på morgonen? Jadå, polkagrisen tystade dem iallafall i 30 sekunder. Efter det var det dax för klementiner... och sen skulle det ju pysslas. Målarböcker och annat skit slängdes upp på bordet. Jag kan säga att det var en befrielse att få hoppa av i Kristianstad! Nästa gång blir det bilen!

Idag har Kompis varit död i en vecka, känns som år! Tomhet!!!


Att gå vidare.

Varje morgon när jag vaknar så förundras jag över att allt fortsätter som vanligt, även om Kompis inte finns mer. Konstigt nog så känns det lite enklare för varje dag. För ett par dagar sedan så trodde jag att jag aldrig skulle kunna skratta igen, men det har jag faktiskt gjort. Första gången jag skrattade så fick jag dåligt samvete, precis som att jag inte fick lov att skratta, men det var en befriande känsla. Det sägs att tiden läker alla sår och jag tror nog att det tillslut kan bli så. Ärret som finns kvar kommer att vara ett vackert minne och en påminnelse om det som en gång fanns.
Som en bearbetning har jag varit och handlat julklappar till min familj från Kompis. En liten glaskula, som det snöar i när man vänder på den. I glaskulan sitter en ängel. Denna lilla ängel ska få sitta på sängborden hos de som älskade Kompis mest.
För det är just vad Kompis är just nu, en lycklig liten ängel-katt som klättrar i träd i Körsbärsdalen i Nangijala och får mat och kel av min mormor! All min kärlek till dem!


Dagen efter...

Kvällen igår var hemsk! Vi bara grät och pratade fina minnen! Innan vi somnade så tände vi ett ljus för Kompis och somnade med känslan om att hon var i närheten.
När jag vaknade idag så ville jag inte stiga upp. Jag vaknade av att min man grät i köket och det gör så ont i mitt hjärta! För att hitta någon mening med dagen så bestämde jag mig för att leta upp fina bilder på Kompis som jag kan göra en fin fotoram med. En hedrande tavla, brevid en katt som jag fått av min mormor!
Men minnerna kommer och tårarna rinner.
Älskade lilla katt!
Det känns som att hjärtat ska gå i tusen bitar! Som en handboll, full med ångest sitter i mina andningsvägar och vägrar låta mig andas normalt.
Jag hörde en gång att om man blundar hårt och önskar något riktigt mycket så händer det, men nej, Jag har försökt, Kompis kommer inte tillbaka!



Min älskade Kompis!

När jag och min man träffades så berättade han för mig att han aldrig haft ett husdjur. För mig är ett husdjur obligatoriskt! Så vi skaffade en svart liten katt, en långhårig kattunge som vi döpte till Kompis! Världens bästa katt! Efter ett tag ville vi ha en katt till så vi skaffade en Ovän! Och det skulle visa sig att dessa katter skulle bli en kopia av oss. Kompis var svart, social och tjock. Ovän var röd, halvtrevlig men snäll. Men trots allt har Kompis varit vår ögonsten! I alla lägen! Kompis har verkligen varit vårt lilla barn!
Sista tiden har hon tappat vikt men enligt veterinären så har det varit maten vi gett henne! Vi har försökt haft is i magen men idag gick det inte mer, jag ringde för att boka en tid till veterinären och det blev på måndag! Efter att jag lunchat med min kompis så kände jag på mig att detta kommer inte att bli bra och jag ringde veterinären igen. Jag fick komma direkt! Där blev det blodprover, rtg och undersökning. Sen var beskedet klart, fanns ingenting att göra! Kompis skulle inte få följa med oss hem mer! Jag bryter ihop och hyperventilerar! Min älskade lilla katt!
Min älskade katt skulle avlivas!
Jag håller henne stenhårt i min famn och är hysterisk! Jag gråter så jag kan inte kontrollera mig! Veterinären kommer med en spruta och Kompis kryper om möjligt ännu närmre mig. Jag har henne hud mot hud och när hon somnar så har hon sin nos mot min hals! Och så sitter vi länge... Min älskade katt fick somna hos mig! Efter ett tag får jag lägga henne på bordet så att veterinären får lyssna på att hennes hjärta verkligen har slutat att slå. Tyvärr får vi se att det kommer blod ur nosen och får lägga papper under hennes huvud! Men min vackra vackra Kompis! Jag går sönder av sorg! Mitt hjärta klarar inte detta! Det gör så ont i mig! Min älskade älskade Kompis!


Biggest Loser!

Igår var det äntligen final i Biggest Loser Sverige. Vilka förändringar. Karl-Fredrik som vann var ju supersöt. Minus 75,5 kg på några månader. Är det ens möjligt? Maria, Linn och Rune var med otroligt fina. Tänk vad lite kost och motion kan göra! Häftigt.
Ikväll blir det en räkmacka för min del!

 
( Bild lånad från www.google.se )


Uppdrag granskning.

Igår såg jag ett avsnitt av Uppdrag granskning. Denna gången handlade det om Benny och Christina, ett par som skulle gifta sig. I morgongåva, innan bröllopet ger Benny Christina det hon önskar sig mest, en bröstförstoring. Då köerna i Sverige är för långa åker de ner till Polen. Efter operationen vaknar inte Christina mer. Det är nu över tre månader sedan hon opererades och chansen att hon någonsin mer ska vakna finns knappt. Utredningarna visar att hon fått förstora mängder smärtstillande så hon slutade andas och fick hjänskador av syresbristen.
Redan bokade de via Medica Travel, ett företag som drivs av en svensk man som inte vet någonting om sjukvård. I olika reklamannonser är det nu aktuellt att åka på "Medicinsk turism", dvs slå två flugor i en smäll, både en skönhetsoperation och semester i samma paket.

Jag säger bara en sak: GALET!
Varör ska det vara så svårt att acceptera sig som man är?


Soptunna?

När jag ska hoppa ut från bilen i eftermiddag så kommer det en liten dam med rollator. Söt och välklädd. Jag sitter kvar en stund för att hon inte ska behöva gira med rollatorn och tänkte låta henne gå förbi. När hon är 1 meter från bilen så slänger hon en tom plastpåse från Willys på gatan och tittar sig sedan omkring. Först trodde jag att hon tappade den, men hon slängde den verkligen. Jag hoppade ut från bilen och kunde inte hålla tyst utan frågade artigt om hon såg någon soptunna på gatan. Då försöker hon köra på mig med rollatorn! Ursäkta mig, men jävla kärring. Tänkte säga till henne att vi borde alla hjälpas åt med miljön, oavsett hur långt tid vi har kvar på jorden, men jag vågade inte. Då hade hon nog slagit mig med käppen som satt fastbunden som ett slagträ på rollatorn!
Så nu förstår jag kanal 5 nysatsning på programet, Pensionärsjävlar!


24 timmar...

Med Marcus Schenkenberg? Ja Tack!

TV 3 har en ny programserie som heter 24 timmar. 2 kändisar ska träffas för första gången och bo ihop i 24 timmar. Till och med sova ihop. Huset de bor i är helt fantastiskt! Vid havet med egen strand, bastuhus en bit ut i vattnet, vacker inredning och upplagt för romantik. I första programet fick Pernilla Wahlgren och Macus Schenkenberg bo ihop. Flirt och fling och mycket skratt. Underhållande och roligt program. Men jag skulle mer än gärna byta ut Pernilla mot mig själv. 24 timmar med råläckra Marcus är som upplagt för en ett hett dygn!

Puss på er!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0